Tystnaden låter för mycket,

tankarna sprids som sand i öknen.

Hör mig själv för mycket,

men det är tystnaden som låter.

Tystnaden tar över mig,

det tycks som om jag flyger bort,

men allt varar så kort.

Livet spelar sitt mystiska spel.

Att förstå dess mening är svårt,

man flyger allt längre bort.

Det känns tomt att inte kunna prata om det,

det känns så långt för att kunna nå det.

Är själv i rummet, men ändå inte ensam.

Tystnaden bryter sig in, vill komma fram,

har en önskan om att vara själv,

men blir bara till damm.

Livet spelar sitt mystiska spel,

och vi är en del av det hela.

Kom in! Låt tystnaden försvinna! Låt ljuset smyga fram!

Låt mig få andas ut och ta slut på tystnadens makt som förgiftade min själ!

Det är bara en del av livets mystiska spel.

Håll ut, det är snart slut!